så nära men ändå så långt borta.

tänk att tiden går så fort, det känns som att det var förra veckan fast det var 8 månader sen. 8 månader sen vi stog där tillsammans, första gången. då allt bara var en "rolig grej" som utvecklades till något helt annat.
dom fyra månaderna som bara sprang iväg och det enda man hade i tankarna var du!
allt var så bra, det kändes som att jag skulle klara allt bara jag hade dig vid min sida.
enda tills den natten, den där jävla natten. natten då jag kände att du rann ur mina händer som sand, tog allt och bara försvann!
i början kändes det som att jag skulle klara mig, utan dig! men sanningen är den att jag gör inte det. känns som att något fattas, vilket är du, dina kramar, dina ord, ditt sätt att göra mig glad, din personlighet, när du höll om mig och det kändes som att tiden stannade, hela världen stannade när jag låg där i dina armar och var den lyckligaste i världen.
sanningen är den att jag älskar dig än, ingen har fått mig till att ha så starka känslor på så kort tid! men för mig är du speciell, du är det bästa jag vet!

jag kan inte glömma dig så länge jag fortsätter att vara med dig, men varje sekund jag kan få tillsammans med dig är faktiskt dyrbart. så vad ska man göra?
le och se glad ut. kanske hoppas på att en dag, ja en dag vill du ha allt det här tillbaka.
i only wanna be with you


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0