hvestin

en sak att komma ihåg: GÅ INTE IN PÅ BLOCKET OCH KOLLA PÅ HÄSTAR OCH HUNDAR.

resultat: mejlade en tjej som har en jääätte fin varmblodskille, hjärtat smälte lite när jag såg bilderna. sen grät jag ett par många skvättar över att jag saknar min fina svenne. tänk om han kunde vara här och springa runt med mig på dagarna. jävla skit!

 

idag är en rätt dålig dag.

JAG SAKNAR MAMMA & PAPPA, så j-ävla mycket idag...

saknar att pussa på svennes morrhår, saknar att bara titta på han, rakt in i hans fina bruna ögon, saknar hans sällskap, saknar min håriga, bästa och finaste vän. jag saknar min underbara lillebror!

 

daniel är absolut världens bästa så sätt. och det känns bra, bra att vara här, bra att vara med han. men visst finns det dagar då jag saknar.

han låter mig äta min äckliga yoghurt med goda flingor och se på skit dåliga tvprogram utan att klaga det minsta!

vart hitta jag han egentligen? jo, i rättvik för 7 år sen. så himla nöjd över det!

ingen tvekan om saken, vad bra hon är!

min fina lilla mamma ♥

tänk vilken tur jag har som fick henne.

 

OCH vilken bra dag det är idag.

fint väder, toppen humör och jag ska städa. det går bra nu!

 

tro det eller ej, så händer det massa saker i mitt liv just nu.

 

många bra saker och några få dåliga.

är arbetslös som fan, men söker söker och söker jobb.

har mer eller mindre blivit sambo med den finaste människan på denna jord! ♥ har bara lite saker kvar på mitt rum hemma hos mamma.

på någotvis så kommer mitt hem alltid att vara där hon är, min trygghet eller vad man ska kalla det, även fast jag har ett eget ställe.

det är klart att jag kommer sakna alla mina goa vänner. men riktiga vänner finns alltid där, hur långt bort man än är. och min fina familj OCH MIN FINA SVENNE!

men alla dom finns ju kvar, bara lite längre bort nu.

 

fredag nu igen i alla fall.

daniel och magnus var nyss hem och åt frukost (läs rev köket) så nu ska jag gå bort till johanna och tvinga med henne på en promenad :) sen ska det städas och fixas. och ikväll fira farbrorn som fyller 24 idag! 

 

nu vet ni

 

vem bestämde uttrycket "tiden läker alla sår"? och vem säger att det faktiskt är sant, att tiden läker alla sår?

klart att ju längre tid det går, ju mindre tänker man på det. men vissa saker glömmer man faktiskt aldrig! dom finns kvar där, som små ärr som aldrig försvinner. alla har vi våra grejer som faktiskt gör ont i hela kroppen när man tänker på det. kanske inte en rädsla nu mera, men att det har varit en rädsla och nu övergått till ett "ärr" som man aldrig någonsin kommer glömma.

 

igår kom mitt "förut" ikapp mig ännu en gång och gör så att jag just idag inte kan sluta tänka på allt som varit.

 

vem förtjänar att tryckas ner psykiskt? är det någon oskriven lag att vissa ska träffa dom här människorna som man så gärna vill vara med och kämpar för tills kroppen inte orkar mer? och att man inte ger upp när den människan tar till det fysiska våldet? vad är det som gör att man stannar kvar vid den människan?

jag själv undrar än idag vad det var som fick mig att stanna. varför lämnade jag inte bara den där människan när den psykiska misshandeln gick över till att bli upptryckt mot en dörr, en vägg eller en bil för att sedan fortsätta till stryptag, mordhot och slag. var det att du alltid kom tillbaka gråtandes under fyllan och sa att det inte var meningen och att du inte visste varför du gjorde så, som gjorde att jag tog tillbaka dig varje jävla gång?

jag gjorde som många andra då, tog på mig ansvaret att det kanske var mitt fel att den här människan mådde så dåligt och därför gjorde mig illa.

idag vet jag att det är fel tänkt av mig.

det var faktiskt inte mitt fel att du hotade mig till livet.

 

och jag kommer aldrig glömma vad jag var med om då.

vissa säger att ingenting är ett misstag, utan mer som en läxa i livet.

men jag säger: för mig är du ett misstag. du hade varit en läxa i livet, om det inte hade pågått så länge.