hvestin

det här inlägget är inte vilket som helst ska ni veta!
har sån lust att skriva huuur mycket som helst, för det är huuuur mycket som helst i mina tanker just nu. men samtidigt så är det inget jag vill dela med mig av, i alla fall inte till ett par styckna utav er..

så i stället så ägnar jag det här blogg inlägget åt dom två personerna jag tänker på när allt känns meningslöst och jobbigt! dom enda två personerna som jag har kunnat lita på genom allt.

en utav dom har jag kännt sen jag föddes, vilket bara det bevisar att man kan hålla ihop som vänner hur länge som helst. den här människan älskar och uppskattar jag mer än vad jag kan förklara! utan han vet jag faktiskt inte vem jag skulle vara idag. han är den som verkligen sprider lugn och trygghet, för jag vet ingen som är så lugn som han och jag känner mig som tryggast i hans närvaro.
han är min bästa vän genom tiderna och han kommer alltid att vara det!
jag älskar dig





den andra personen det här inlägget handlar om är en vän som jag lärde känna när jag var 5-6 år.
han är den som alltid har gett mig dom goda råden, alltid pratat med mig om vad som är fel. han har hjälpt mig genom dom svåraste situationerna när jag inte har vetat vad jag ska ta mig till. när jag tänker på han så blir jag så glad, tänk att jag har just han som min vän. finns inte ord till hur mycket jag uppskattar han och hur tacksam jag är för all hjälp genom livet jag faktiskt fått.
jag älskar dig




när jag tänker på att ni två faktiskt är mina vänner så blir jag stolt, tänk att just jag har såhär underbara vänner vid min sida! er två kommer jag aldrig släppa taget om, för ni är det underbaraste man kan ha.
det är nå helt galet vad jag är glad att jag har er
& jag älskar er nå så grymt mycket! :)



så nu vet ni andra, ni kan inte mäta er med varken daniel eller kim.
hejsvejs!