hvestin

jag har tänkt på framtiden.
vad kommer att hända när jag slutat skolan? kommer jag bo kvar här eller lämna allt som byggts upp under alla dessa år? vad vill jag göra med min framtid? 
SKA JAG SATSA STENHÅRT PÅ FRAMTIDEN ELLER BARA LÅTA DET BLI SOM DET BLIR,
den är ju ändå här nästa sekund, minut, timme, dag, månad och år.


jag har tänkt på min mamma och pappa.
även alla gånger jag sagt att det är så dåligt mellan oss så har jag alltid älskat dom.
jag kommer alltid att älska dom högst av allt på denna jord. vad vi nu än varit med om, bråkat och inte pratat på evigheter så är dom ju trots allt mina föräldrar.
jag har aldrig någonsin visat för min mamma hur mycket jag verkligen uppskattar och älskar henne. men nu är jag så mamma kär att jag vill börja gråta när jag åker ifrån henne, jag vill att hon ska vara med mig överallt, allt för att hon ska veta hur mycket jag verkligen älskar henne.
pappa däremot, vi träffas inte så ofta. vi bråkar minst en gång när vi väl träffas och blir lite små sura. och även fast jag aldrig säger att jag älskar han så är det ju klart att jag gör det. det vet han nog innerst inne också. vi är nog inte gjorda för att fungera ihop tror jag. men även om han är långt borta och vi träffas sällan så älskar jag han exakt lika mycket som mamma.



jag har tänkt på mina vänner
alla dessa nya och även gamla. vad är oddsen på att man tror man förlorat dom underbaraste vännerna genom åren och så får man nya som faktiskt varken ljuger eller förstör, som är mycket bättre? det undrar jag det.. ska inte dra alla dom gamla goingarna över samma linje, men en del kan ju hoppa upp och ta sig någonstans.



jag har tänkt på alla gamla förhållanden
hahaha tro det eller ej men det har jag. måste säga det att den dagen jag hittar en vettig jävel, då ska jag nog börja tro på gud eller liknande. alltså, vad tänkte jag med?! den ena värre än den andra va fan. eller ja, dom senaste har ju varit "så kossor lär sig flyga vidrigt" förhållande. men, man lär sig av sina misstag å det är jag så lycklig över nu. det första var ju trots allt på åtta månader och ja, vi var små och vi var nog mer som kompisar, även fast jag var dööö kär i han trodde jag då. ;) det andra var väl på en två-tre månader och jag var nog kär i att han var så "cool" då och inte i han. eller haha, vad vet jag! jag "gjorde slut" på telefon och sen sa jag och hans bästa kompis att vi var på väg att bli tillsammans. så dum har jag varit!! fast nu efteråt skrattar jag åt vilken jag idiot jag var. mitt tredje förhållande var med en människa som jag inte ens vill nämna namnet på. han skulle jag kunna ha dött för, vilken idiot jag var!! vi bodde tillsammans ett tag hos min mamma. jag tog tillbaka han gång på gång efter att han varit otrogen, kallat mig dom allra märkligaste sakerna, sagt att han skulle döda mig och sånt där. kär upp till öronen kallas det va? :o nu efter en ungefär sådär 4 år så vet jag verkligen att jag inte vill ha med människan att göra. bättre sent än aldrig om man säger så! :) å så det fjärde "förhållandet", hm ja.. det var med en riktigt konstig människa. fast dom tre månaderna var rätt bra. fast nu när jag skrev det så kom jag på att dom var ju faktiskt rätt sämst.
i vilket fall som helst så är det ju rätt jätte skönt att vara av med dom!