du fick en för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut.
känns som att jag håller på att dra mig in det gamla, som jag faktiskt lämnade en gång.
anledningen att jag lämnade det var just på grund av vännerna som du har!
hela min värld håller på att rasa känns det som.
och det är för att jag vet inte vart jag har mig själv längre, eller vad jag håller på med.
känns som att jag behöver ta tag i mig själv och åka här ifrån, samla tankarna och faktiskt bestämma vad jag vill.
för såhär kan jag inte ha det!
känns som att jag går och balanserar på en planka och minsta lilla steg jag tar fel kan göra så att jag ramlar ner.
nej nu ska jag inte fundera nå mer utan jag ska försöka plugga som bara den och längta efter att min mamma ska komma hem!! åh vad jag älskar henne.
love of my life om man säger så ♥
jag vet hur det känns när broarna till tryggheten bränns!
visst finns det dagar som jag kan låtsas som allt var som förut
