hvestin

hatar dagarna när livet hinner ikapp mig..

och idag undrar jag, vad fan ska det bli av mig? vad ska jag göra med mitt liv för att inte känna att jag står och stampar på samma ställe?

har även insett att jag förstår dom vännerna jag hade en gång i tiden, som lämnade mig för något bättre. jag är varken bra för dom eller mig själv.

vet att jag glömmer bort mina nära och kära för stunden, då jag gör något nytt för att få variation.

för är det något i mitt liv jag behöver så är det variation. i vänner, boende, jobb, situationer överhuvudtaget.

jag är fan en idiot! men, det är bara att ta mig för den jag är.. för jag kommer aldrig lära mig. aldrig lära mig att bli en bättre människa och visa kärlek och omtanke mot mina närmaste. dom som finns där för mig jämt, går jag bakom ryggen, sviker och bedrar. det är så jag känner det.

jag är däremot evigt tacksam över att ni finns kvar.

känner även att det här är slutet på något fantastisk och underbart. slutet på umgänget med en utav dom som faktiskt alltid betytt och varit speciell för mig. den som får mig glad.

det har jag bestämt själv, för mitt bästa... (egoisten kommer fram igen)

det är helt enkelt för bra, jag mår för bra i personens sällskap.

vet att jag är en skit dålig bloggare och känner mig som världens "emo" när jag väl spyr galla här. (och jag vet vad emo är, bara uttrycket som alla använder sig utav som jag menar)

men nu ska jag ta och lyssna på någon mer idiotisk och deprimerande låt och ta vara på tiden jag har med trulsa. i natt är hon min, lika så imorgon innan det är dags att gå till jobbet som helt ärligt tar dö på mig. jag börjar hata det. behöver niklas och rut, inte jamell och hans idioti...

saknar han som alltid finns för mig, han som alltid lyssnar och förstår. han som alltid vill göra saken bättre, han som är guldet i mitt liv. min bästa och trognaste vän. jag saknar martin, jag saknar martin, jag saknar martin. och jag behöver han, den kloka och förstående. ♥

skit långt och irriterande blogginlägg, hejdå